Stil med Thulin

Just nu befinner jag mig på ett magiskt ställe mitt inne i den Syd Afrikanska bushen, närmare bestämt i den lilla by Intibane, som tillhör Thanda Private Game Reserve, 3h från Durban. Jag är inbjuden till ett stort konstprojekt, anordnat av Star for Life tillsammans med den eminenta konstnären Johan Falkman. Vi är 30 personer från när och fjärran, fotografer, skulptören, målare, curatorer, författare och performanceartister. Vi ska alla inspireras av den makalösa Afrikanska kontinenten och skapa något med den i bakhuvudet. Våra alster ska sedan auktioneras ut om ett år i Stockholm. Själv representerar jag den textila mode biten. Jag har fått en fint syrum i lodgens allhus. Håller på med en kaftankappa i tyger från Mali, som sedan ska broddras med snäckor, ska även göra en klänning, några kaftaner och lite annat pyssel, som kommer att tillhöra kaftankappan. Pengarna, som inbringa ska gå till Startsidan for Life idoga arbete här i Zuluprovinsen mot Aids. Dan och Christina Olofsson gör ett makalöst jobb här nere. Den lilla logen med sina 30 små hus är spartansk och har alla bekvämligheter. Utanför elstängsel finns de stora vilda djuren, elefanter, lejon garderob,  bufflar, zebror, giraffer, ja

Ikväll är det sista natten med gänget, Granntanter, katter och hundar och självklart vårt fina hus med den vidunderliga utsikten. Jag har fått gjort allt jag tänkt mig, dessutom lite sol mitt på dagen, vilket funkar fint då man går upp 6.30. Nästa resa blir till Syd Afrika, ett otroligt intressant konstprojekt i filantropisk anda.

Har nu snart tillbringat en vecka i Yalikavak/Bodrum på ett arbetsläger för mig själv. Varfördå kan man undra, jo, för det måste vara tyst och jag måste vara total koncentrerad. Min uppgift har varit att förbereda hela musikalen The Book of Mormon, med krysschema – själva logistiken i pjäsen och ordentliga listor på vad alla ska ha på sig, byten och hur hela showen rent kostym mässigt ska se ut. Planerar tyginköp, klädinköp och vad vi ska sy. Det stora matbordet här i yali har fungerat utmärkt, so stort skrivbord. Min pappersrulle, där krysschemat vuxit fram har varit suveränt. Att sitta med sig själv hela dagarna är ganska tråkigt, så tristessen hålls i schack med arbete, för det finns inget annat att göra just nu och avsikten med hela isoleringen är just arbete. Väl hemma i Stockholm nästa vecka, så ska det bara vara att sätta igång hela maskineriet och jobbat mot premiären 26/1 – 2017. Musikalen är fantastiskt rolig och lurig, den slår åt alla håll. Vi såg den i London för några veckor sedan och det var verkligen ett sant nöje, alla får sig en släng av sleven, ingen går fri. Det som känns extra roligt är att vi har en extremt bra och rolig ensemble, med både nya och gamla ansikten. Har även djupdykt i Fassbinders underbara pjäs och film Petra von Kants Bittra Tårar. Ett brilliant kammarspel om ett gäng galna kvinnor. Om allt går som planerat skall den gå upp till våren. Jag hoppas verkligen att den blir av.

Jag kan aldrig sluta rekommendera den lilla vackra butiken Futa, som ligger på gågatan, efter den makalösa fästningen utmed gamla Bodrums shopping och restaurangstråk. Härinne samsas de mest utsökta antika bonader och prylar med konstfulla plagg, gamla kaftaner och sjalar, underbara ottomanska lampor och de mest ljuvliga smycken med stora barockpärlor, silver, guld, halvädelstenar och strass, som glittrar lika mycket som diamanter. Hit vallfärdar flotta damer från Istanbul och Ankare, för att köpa sitt bling. Istället för att investera i diamanter för 100 tusentals kronor, inhandlas här snarlika läckerheter för under 1000 lappen. Juvelerna håller hög kvalitet, inga stenar ramlar ur eller pärlor, som mister sin glans. Ägarinnan gör sitt bästa, för att man ska trivas, prova, avvakta, kanske handla eller inte och med all säkerhet återkomma vid ett annat tillfälle, för denna lilla inrättning är nämligen oförglömlig. Här vilar inga ledsamheter. Vi vet ju alla, att ibland måste man tänka efter vid inköp av diverse attiraljer. Frågan, som ständigt uppkommer är ju: behöver jag verkligen detta? Jag tycker alltid ett par vackra, något större örhängen och lite smink alltid behövs, i synnerhet för att pigga upp mig själv en tidig mörk vardagsmorgon. Har jag tur kan nämligen min uppiggning pigga upp mina kollegor. What comes around goes around, en liten visdom, som alltid är värd att beakta, med andra ord, spara inte på glittret andra kan bli smittade och snart glimmar alla – vilken dröm!

Igår avslutades Fashion auktionen hos världens äldsta auktionshus, det anrika Auktionsverket med visningslokaler på Nybrogatan i Stockholm. Jag hade nöjet att dyka in där efter stängningsdags, för att ta mig en titt på alla lyxiga accessoarer, som väskor, skor, scarves, smycken, skor och lite annat smått och gott av högsta kvalitet. Kläder är jag inte så intresserad av, eftersom jag mest går i min egen design eller något äkta vintageplagg ur mina gränslösa samlingar, som snart ska få krympa avsevärt. Det var ett oerhört exklusivt sortiment av prylar från Hermès, Chanel, Louis Vuitton och många andra flotta leverantörer, men dessa 3 är de som bringar mest pengar i secondhand världen. Här såldes en liten söt klassisk clutch från Hermès i krokodil för 166.000 + kommisisonsavgifter, typ 200.000 i slutpris, väskans ursprungspris har varit 70.000 enligt utsago. Personligen skulle jag aldrig kunna ha en clutch, hade tappat, glömt den någonstans för längesedan. För min del måste det vara praktiskt, väskan ska helst hänga runt kroppen, så att jag slipper fundra och att händerna är fria på aftonkvisten. Dagtid är handväskor, som hänger över axeln det enda alternativet, traditionella handväskor hade jag då jag var yngre och mer alert. Om du inte är ute efter nya Hermès väskor, så kan du bjuda på en dyrgrip här och få den till c:a 50% av ursprungspris. Alla varor är i utsökt kondition,  mer slitna och vanliga accessoarer kan man fynda på Auktionsverkets dagliga onlineauktioner, värt att ta sig en titt, men är du ute efter juvelen i kronan, så är denna auktion ett perfekt tillfälle att fynda. Innan du ger dig in i branschen, surfa gärna runt på sidor, som säljer begagnad lyx, typ www.vestiairecollective.com. Då kan du få en susning på prisbilden. Är du sugen på att sälja på auktion av denna typ, så måste det vara topp notch prylar i super skick. Det duger inte med Armani, Ralph Lauren eller Michael Kors, dessa kan gå på den dagliga onlineauktionen. Många av oss tycker ju att det vi själva har och betalade mycket för då vi köpte det är värt mycket och vi vill ha minst lika mycket för det, som vi gav på det. Får vi nobben blir vi lätt kränkta och fräser. Man måste dock förstå att detta är affärer på den högre nivån. Man kan likna det med att försöka lämna in en fin IKEA hylla på den Klassiska auktionen, som bara innehåller fantastiska antika möbler och textilier. Det innebär inte att det är något fel på IKEA hyllan, men den hör inte hemma där, den ska till ett annat ställe. Själv har jag inget problem med med vanlig secondhand, snarare tvärt om, gillar ju återvinning av den högre skolan, typ diska plastpåsar. Hurusom haver är det roligt att beskåda alla dessa vackra hantverk, som är tillverkade enligt konstens regler. Varenda söm är perfekt, tryck klara och sammanfogningar utsökta. Dessvärre är aldrig klädbiten lika bra. Trots lyxiga märken, så är sömnad och tillverkning aldrig på samma nivå, som accessoarskvaliteten. Gå in och titta på slutbuden på www.auktionsverket.se, så får du en bild av utbudet och prisbilden.

9/10 är utställningen ”camilla thulin” sista dag på Dunkers Kulturhus. Ikväll var det en form av sista natten med gänget. Karina Ericsson Wärn och jag hade tillsammans med Dunkers fina curator Ann-Carin Gummesson en fabulösa afon, med visning av utställning och efterföljande trerätters middag. Allt flöt på fint, tillsammans med ovanligt härliga damer och en herre i blandade åldrar. Detta var sista gången jag fick se hela härligheten tillsammans. Nästa steg blir nog att börja ”döstäda” och sälja av min samling av riktiga vintage plagg.

Efter ett dygn i London blev jag helt betagen av den engelska artigheten. Människor är anställda, för att hjälta oss, som ser villrådig ut på stadens gator. Vi fick frågan två gånger av superproffs, vill ni ha hjälp med något, helt underbart! Talade med en väninna, som tidigare bott i London och hon sa frankt att engelsmännen är Europas trevligaste folk, jag är benägen att hålla med. Bestämde mig för att läsa in mig på den engelska etiketten, när jag stötte på dessa tre böcker, ”How to Greet the Queen”, ”Her Ladyship’s guide to the Queen’s English” och ”A Butler’s Guide to Tabletter Mannens”. Tre underbara små böcker, som är diktade med glimten i ögat. Böckerna vore en förnämlig litteratur för kamrater, som är unga och går på högstadiet. Innehållet i dessa rara böcker är på pricken, kul skrivna med en humoristisk ton. Tricket är att vara vänlig, artig, hjälpsam och förlåtande i de mesta av situationer, något som borde vara en självklarhet. Jag ska genast försöka efterleva den engelska traditionen, eftersom jag tyckte den var helt makalös. Den klassiska strofen, behandla andra, som du vill bli behandlad själv borde vara riktlinjer för oss alla. Kan varmt rekommendera dessa små godbitar, köpte dem givetvis på Buckingham Palace, är helt övertygad att de finns på www.amazon.co.uk.

Förmiddagen har spenderats på Buckingham Palace. Man firat drottningen med en utställning med hennes mest ikoniska klänningar och hattar. Elizabeth II har haft lyckan att operera när modet var som vackrast, enligt mig, 1947 – 1957, The Golden Years of Haute Couture. Har nu studerat Norman Hartnells fantastiska kreationer på nära håll, bl.a. brudklänningen och kröningsdressen. Båda två fullbrodroderade med kristaller, pärlor, guld och silvertråd. Drottning Elizabeth har verkligen sin egen stil, en hattparad med de mest bisarra champinjonliknande skapelser. Utställningen pågår till 2/10, samtidigt, som en ny utställning med helt andra kreationer öppnar på hemslottet Windsor Castle 17/9. Vårt besök i London har varit extremt trevligt. Allt funkar och folk är otroligt trevliga. Tågturen till Gatwick och incheckningen gick som ett lavemang, swisch sa det och vi var inne i avresehallen, extremt proffsig logistik, tillskillnad från Charles de Gaulle i Paris, som närmast liknar ett stort kaos med köer och extremt otrevlig personal. Kan ej ladda ner bilder på Norwegian, så de får dyka upp senare.

Springa i butiker hela dagarna kan vara väldigt tröttsamt, ibland måste vi göra det för att uppdatera oss vad alla andra gör, hur sömnad en ser ut, kvaliteter och tillverkningsland. De enda som fick besök av oss i går var Chanel på New Bond Street, för inköp av ett par klassiska ballerinor i beige/svart till en väninna och det gamla fina varuhuset Liberty. Dessvärre har HM invaderat huset ut mot Regent Street, vilket känns mycket tråkigt, räcker det inte med att de invaderat allt och förstört både prisbild och människor? I mon värld känns det ytterst B. Merparten av gårdagen spenderades därför på ett av de vackraste museer i världen, National Gallery på Trafalgar Square. Vi vandrade igenom varenda sal och överväldigades av de nyrenoverade salarna, behängda med de mest famösa och fantastiska målningar, extremt inspirerande. Vi kunde inte hålla oss ifrån att slinka in på museets Portrait Galleri och beskåda mina absoluta favoritverk av Gainsbourough. Två sagolika museer, som man kan spendera några dagar på, dessutom helt gratis! Är du i London, gå dit och lägg några timmar på en stilfull bildningsresa bland världens mest makalösa konstverk.